5 år utan min son. Nu har det gått 5 år och några veckor sedan Mathias hamnade i det mörkaste mörker av mörker och ingen annan utväg fanns. Just då, i den stunden, tog det mörkret livet. Det är hela obegripliga 5 år som har förflutit sen den där dagen. Den där dagen när polisen ringde på dörren. Ett liv före den dagen och ett annat liv efter den dagen. Dagen som det fortsatta livet tog en annan vändning. Dagen…
Att förlora sitt barn i självmord innebär att hamna på en ensam plats. Jag har hunnit tänka ganska så mycket under dessa år som förflutit, dagar som blir på något märkligt sätt blir till veckor som blir till år. Det är märkligt att vara i detta livet utan min son. Men livet pågår, jorden fortsätter snurra, livet därutanför tuffar på. Och sorgen efter ett barn är en förtärande sorg, det skakar om i grunden, det sätter mina nya ramar. Livets…