Andra födelsedagen kommer närmare, den andra födelsedagen utan att födelsedagsbarnet är närvarande. 31 år skulle Mathias ha blivit, men han blir aldrig mer än 29.
Lillebror fyller 29 nästa gång, han blir snart äldre än sin storebror. Tankarna är svåra att tänka, men ofrånkomliga, hur hade det varit om Mathias hade varit med, fått vara med i världen. Bli äldre tillsammans med Lillebror, göra de där vandringarna på fjälltopparna i grannlandet. Utmana klätterstigarna tillsammans, dricka den där toppölen.
Busa med Lillgossen, kan inte tänka mig att någon är bättre på att introducera små skruttar till att upptäcka grodornas och insekterna underbara microvärld. Det underfundiga undervisningsspråket och glimten i ögonen. Engagerad och full av kunskap.

Hade Mathias klarat av livet. Jag vet ju att han hade drömmar som alla andra unga människor, han ville träffa någon att dela sitt liv med, ha familj, han ville hänge sig åt sina intressen.
Undrar var det gick fel, undrar varför jag inte förstod.
Undrar om Mathias skulle haft mer blå himmel, mer av de stora viddern, mer vind i håret?
Undrar om hans oroliga sinne blivit lugnare av att se mer av vårt sammanhang med naturen?
Mathias kompisar uttryckte den som att han var en vildmarksguide i innerstan. Så han visste sitt sammanhang, han kunde det, det var inte därför han blev sjuk.

Tomheten ekar, tomheten ekar ofta i mitt liv.

Och nu är det snart födelsedag. Jag vill behålla minnena för det var en fantastik dag den dagen Mathias föddes, en glädjens dag. Han började sitt liv med att ha bråttom , planerad ankomst den 30 sept och han började sitt liv 00.15 den 30 september. Han fortsatte att ha bråttom , det kändes som att han alltid hade något på gång, nya idéer , alltid på väg. Allt han ville göra gjorde han. Med begränsade resurser fann han en lösning.
Lösningar på det mesta utom att klara av att leva.
Jag fortsätter med att övertyga mig själv om att jag måste tänka på allt Mathias tillförde i mitt liv, och i så mångas liv.

Det är söndag morgon och jag sitter i Mathias soffa, den bäddsoffa han köpte när han flyttade in i sin lägenhet. Jag kunde inte lämna bort den bäddsoffa han skaffade för att öppna sin lägenhet för vänner, att skapa en miljö som inbjöd till gemenskap och värme. Långväga gäster skulle få övernattningsmöjligheter, han var noga med det.
Sitter i soffan, kan se Mathias komma in i sin lägenhet slänga ryggsäcken i hallen, kasta sig på soffan , sträcka ut sig i sin fulla längd och ratta in P1 på radion, dra ett djupt andetag och börja fundera på nya projekt.

Dagarna som kommer, kommer att ta mycket kraft i det livet som blev.
Lillebror kommer till västkusten imorgon.