Det blev en ny dag, det blev en ny vecka. Fortsätter att förundras över hur tiden ändå tickar på. Jag tog ledigt från jobbet på födelsedagen. Det känns ändå som att jag klarar arbetsdagarna ganska så bra. Alla dagar är tunga, vissa dagar är ännu tyngre, så jag var ledig. Vill inte utmana med min irrationalitet, det är så mycket som ska hanteras med viss eftertanke just nu. Allt kan bli fel.Irrationalitet och panik, det är de känslor som alltför…
I 29 år fick vi ha varandra. Din 29 – årsdag firade du med dina vänner. Läser i min dagbok att jag ringde och gratulerade, så som det har varit de senaste åren. Fira fick vi gör när vi träffades. Du var så nöjd med födelsedagspresenten. Var på språng som vanligt, denna dag för att möta upp kompisarna på stan, utemat och firande. Men är jag nu tänker tillbaka, fanns det redan då en sorgsenhet i din röst. Jag vet…
Andra födelsedagen kommer närmare, den andra födelsedagen utan att födelsedagsbarnet är närvarande. 31 år skulle Mathias ha blivit, men han blir aldrig mer än 29. Lillebror fyller 29 nästa gång, han blir snart äldre än sin storebror. Tankarna är svåra att tänka, men ofrånkomliga, hur hade det varit om Mathias hade varit med, fått vara med i världen. Bli äldre tillsammans med Lillebror, göra de där vandringarna på fjälltopparna i grannlandet. Utmana klätterstigarna tillsammans, dricka den där toppölen. Busa med…
När man drabbas av en så stor förlust som att förlora ett älskat barn i suicid, då väcks tankar som iallafall jag aldrig hade tänkt i mitt förra liv. Mitt liv handlar om före och efter. Den 14 januari 2018.Det är mötet med dödens makt, som ger en insikt i alltings flyktighet, hur sårbart livet är men också vilka krafter jag inte visste att jag hade inombords. Att få kraften att fortsätta möta dagarna, det jag trodde var omöjligt. Men…
En fin morgon är det, solen skiner och det är stilla. Lika stilla är det på kyrkogården. Gräsmattorna är gröna, det mörkthöstgröna har färgat de tunna stråna. I morgonljuset kan jag se de fina daggdropparna i gräset, alla färger är så klara. En del av löven börjar skifta i gult. Jag går sakta upp mot Mathias grav. Det gör så ont, livet gör så ont, saknaden efter min son och vän gör så ont. Mathias grav.Jag får fortfarande svårt att…
Det är så mycket som är svårt att förstå. Att Mathias den dagen i den stunden inte orkade leva. Hur många gånger har jag tänkt att om han inte varit ensam just då, om han hade uthärdat den stunden, så hade han varit med i världen idag. Han hade ju så mycket han skulle göra. Han ville så gärna sätta ett avtryck. Han ville förändra. Han hade kommit fram till sitt delmål, utbildning klar, jobbade med miljöfrågor, börjat på sin…
I slutet av veckan fick jag förmånen att åter igen få ett nytt möte med en av Mathias fina vänner. Att få träffas och prata om Mathias, minnas. Samtala om Mathias alla idéer, om hans energi, om hans kunskap och också om hans behov av snabb respons, otåligheten. Också om hur den energin liksom blev tonades ner under hösten, hans sista höst.Vi träffas på ett café. Caféet serverar ekologiska frallor och bullar. Kravcertifierat kaffe. Innergården på den gamla gården är lummig…
Sommaren går mot sitt slut. Semester dagarna har också tagit slut. Nu är det bara så att höstens arbete börjar , i år igen. Lillebror har varit på besök på Västkusten några dagar. Det blir intensivt när man träffas. Resan är lång och så mycket spontanitet är svårt att få in i de besöken. Komma förbi på en kopp kaffe funkar liksom inte. Nu var han iallafall i sommarhuset några dagar. Det är både fint och tungt. Tungt för att…
Sommaren förflyter, det är fina dagar på västkusten. Har varit ledig från jobbet några veckor, känns som en välbehövlig ledighet. Att vara på jobbet är krävande, att ständigt försöka trycka bort tankarna på Mathias, att ständigt söka efter ett nytt liv, ett liv att förhålla sig till. Tröttheten finns med för känslan är att jag är inte delaktig i det liv som alla andra rullar på i. Det gör mig stressad och trött. Jag är kvar utanför det där ekorrhjulet…
Mathias har varit död i nästan 17 månader, snart i ett och ett halvt år. Ibland tror jag inte att det kan vara så, det kan inte vara så att Mathias är borta. Men den brutala verkligheten tar tag , jag blir återigen medveten om att det är precis så det är. Medvetenheten gör så ont, det gör så outhärdligt ont. Fysiskt ont, psykiskt ont. Går inte att beskriva hur ont, går inte att förstå. Har svårt med livet, jag…