
Mitt hjärta kramas av mörker
En mulen och blåsig dag i sista helgen i april gör vännerna och vi en utflykt till Hornborgasjön. Där är vi ensamma, inga tranor heller, jo, efter en liten stund ser vi 80-talet tranor som dröjer sig kvar på en kulle en lite bit ifrån platsen för trandansen. Hornborgasjön har så mycket annat än tranor att bjuda på. Efter det att tranorna dansat färdigt och fortsatt sin färd till häckningsplatserna så är det fint att traska runt i lövsumpmarkerna och lyssna på fågelsång. Café Doppingen har öppet , en bra kaffepaus blev det där. Våra vänner gör allt för att vi ska känna värme i både själ och hjärta. De frusna fingrarna fick värma sig på kaffekoppen.
Mitt val blev köttbullemacka med rödbetssallad, en av Mathias favoriter.
Gömslena som finns vid sjön ger en fin närkontakt med några av de fåglar som befinner sig på stränderna och på de öppna vattenytorna. Doppinggömslet brukar vara fint och på eftermiddagen är det bra ljus så vi går ut till det, går på spången genom lövskogen, smyger in genom den låga dörren och får se en revirstrid mellan en gråhakedopping och skäggdopping. Gråhakedoppingen segrar. En magisk stund.
Om Mathias varit med så är jag inte säker på att vi smugit på samma sätt, han hade med all säkerhet uttryckt sin frustration över dessa hobbithyddor.
När jag sitter i gömslet och tittar ut över allt liv som finns i sjön, så känns det så djupt inne i mig att jag aldrig aldrig mer kommer att få uppleva en känsla över att allt är bra. Förr kunde jag känna en sån där sorglöshet när allt kändes fint, livet kändes fint. Den försvann när Mathias tog sitt liv, och den kommer att vara borta för alltid. Storasyster, Mathias och lillebror står för den känslan, den grund som fanns i mina tre barn var en så stor del av mig. Jag har fyllt på med många andra bitar, familj, vänner, djur, natur och jobb, men grunden, det viktiga viktigaste är barnen. Nu finns inte Mathias mer, det livet fick ett plötsligt slut, nu är det mörkret som kramar mitt hjärta.
Livet fylls av sorg och saknad, saknad av det som aldrig blev. Det flyttade in ett mörker i mig.