Över ett år har gått sedan Mathias lämnade oss. Så svårt att förstå, overkligt. Men ändå så verkligt, han är inte här. Han lämnade ett så stort tomrum, han fattas mig. Nu har jag tid att tänka, tid att försjunka i tankar och funderingar. Alla nya vårar som ska komma, även de utan Mathias.Det är en tanke som är för svår att tänka. Befinner mig i en vardag som aldrig blir vardag.Aldrigheten är istället någonting som blir vardag. Aldrig få…
Solen skiner och det händer mycket därute. Börjar bli lite smågrönt. Det finns nog en del stress även där, det är så mycket som ska hinnas med. Tyder på det så ivriga som stararna är. Inte tid för vila och så ska grannen hela tiden överröstas. Fiffigt är det med de knoppar av olika slag som anläggs redan på hösten eller sensommaren och innehåller anlagen för det som ska bli grenar och blad eller blommor. Ett förråd av näring med…
Dedikationen i Lillgossens pappas avhandling får ett eget inlägg. En upprepning är det också. Den fanns med i mitt förra inlägg.Texten, meningen är så fin att läsa. Jag kommer att läsa och minnas många gånger. Dedikation – handlar ofta om ”vanliga” människor med mod och engagemang. Det är den betydelsen av dedikation som jag finner i ordboken. Mathias eget Sustainable Solutions, hans affärsidé. Han hade idéer, han hade så många idéer , han jobbade, iallafall ett tag , med sina…
En viktig dag, dagen för disputation. Lillgossens pappa var nu klar för disputation. Det har varit mycket förberedelser den sista tiden. Alla artiklar ska vara i ordning och alla kunskaper på plats.Familjen finns med bland åhörarna och är på plats i tid, det är en stor händelse. Lillgossen hinner också testa på att vara föreläsare och ritar formler på tavlan. Liten man vid stor tavla. Sen ska han helt plötsligt vara tyst och sitta still och lyssna. Det gick sådär….
Vi föds och vi dör, så är det, det går att begripa, men hur kan man förstå . Döden är så obegriplig. När ett barn föds, i det ögonblicket förändras familjens liv på ett sätt som inte kan anas i förväg,På samma sätt är det när ett barn dör. Det innebär en förändring som man inte kan föreställa sig. Det är så fel, det är emot livet självt, det ska inte vara så, så fel ordning. Nu har lillgossen blivit…
En vecka till ända, en fredags kväll till som jag totalt kapitulerar för tröttheten. En vecka med så mycket jobb, så mycket tänkande, så mycket minnen. En kväll var jag på ett föredrag i Uddevalla – När ett barn dör- , en mamma som mist sin dotter i lunginflammation, 18 år, berättar om sin sorg. En enkel halsinfektion slutade med lunginflammation som blev så svår att hon dog. Läkarna kunde inte göra mer än vad de gjorde, ingen som gjorde…
Mörker, smärta, ångest,nätter, vaknar, Mathias, tankar och tankar, fel, så mycket som är fel.14 månader sedan Mathias dog. Försöker hitta styrkan i att trots allt ha klarat att överleva i över ett år utan Mathias. Jag är inne på andra våren. Andra våren utan Mathias, en vår med ledsenhet och nedstämdhet. Ser så mycket som framkallar minnen av Mathias. När jag inte är förberedd, när jag inte hinner sätta på mig skölden blir minnena så svåra. Minnena gör så ont….
När livet snurrar fort är det så att jag kan hålla sorgen på en armslängds avståd, ca, längre än så går inte och inte kommer jag undan heller. För så är den där igen, saknaden, sorgen efter Mathias. Kan inte trycka bort allt det onda. Jag längtar så evigt efter honom. Veckan gick fort, intensiva dagar på jobbet igen. I slutet av veckan hamnade jag i ett tillstånd av total förvirring. Allt bara gick på i ett rasande tempo. Möten,…
Våren är på gång, kanske, letar efter tecken. Varför vet jag inte. Har hamnat i meningslöshetsfacket. Men det är någonting som människor gör, letar efter tecken , det finns trots allt en slags förtröstan i det. Ett hopp om att kylan ska fördrivas ur både kropp och själ. Våren var även Mathias tid, hösten var det inte. Undrar om han smittades av energin i naturen, att se växter och djur fyllas av energi, nu ska allt ske. I dag har…
Veckorna snurrar på ganska så fort just nu, det är intensiva dagar på jobbet. Egentligen kanske de inte är mycket mer intensiva än de kunde vara innan Mathias dog, men jag har helt klart tappat i kapacitet. Jag orkar inte med ett lika högt tempo, det är det här med tröttheten, det är det här med diskussioner, prat och ljud. Saknar liksom förmågan att sortera och lyssna på det viktigaste, allt blir som en enda röra. Känt är det också att desto…