Så är vi där, vi lagar middag tillsammans. Hemma i köket, en eftermiddag i slutet av sommaren. Det är Mathias fina vänner och jag som lagar mat tillsammans. Vännerna är utspridda i landet, på västkusten, östkusten, och utomlands. Ibland går deras resor till västra delen av landet och kan vi träffas så är det så fina möten. Saknaden och sorgen finns där, vi möts även i det. Middagsbestyren delas upp, någon hamnar vid spisen, någon fixar med dukning, allt flyter…
Nu är lillebror äldre än storebror. Mathias föralltid 29 år 3 månader. Nu har lillebror passerat storebror. Mathias blir bara yngre, vi fortsätter våra liv.Återigen tar känslan av förvirring och förtvivlan över. Verkligheten är skoningslös.Jag är tillsammans med min gråt en stund. Jag vet att jag kommer att orka imorgon igen, det har jag visat.Älskade , älskade Mathias, så fel att du inte är här, snart skulle du blivit 32.
Så blev det sommar, riktig svensk julisommar, lite varmt, lite kallt, lite regn och lite sol. Lite fjärilsskådning har det blivit när solen lyst från en klarblå himmel och temperaturen varit över 15 grader, en aktivitet som tar koncentration, för mig så blir det lite som att vara i en bubbla, avskärmad från den verklighet som finns därutanför. Den värld och verklighet som innehåller så mycket saknad. Lite häst aktiviteter har det blivit, men min fina fyrbenta vän trivs så…
14 juli 2020, det var några dagar sedan det datumet stod i almanackan som dagens datum. Den dagen var det precis två och ett halvt år sedan Mathias inte orkade kämpa mot mörkret. Då det blev ett stort hål i min verklighet, då det blev ett tomrum som ingen kan fylla. När jag möter någonting som påminner om Mathias, så börjar såret att blöda. Det är saker , platser, lukter, aktiviteter som påminner om aldrigheten. Och det är ofta det…
En junimånad till har passerat. Ytterligare en midsommarafton har ägt rum Sommaren pågår. Den tredje sommaren efter Mathias död. Aldrigheten är svår att stå ut med. Att möta alla dessa dagar med sorg och saknad, det tär, det gör mig så trött. Tillvaron på landet sänder ut tysta skrik, de tysta skriken ekar ……Mathias. Så är det, tiden finns att tänka, tid tas för att återigen förstå att Mathias inte kommer hit. Det går inte att stänga av, stressa på….
Landar hemma efter en så intensiv vecka. Det uppskruvade, intensiva och stressande tempo har byggts upp på jobbet. Så mycket som ska hända på en gång, nya kontaktvägar och uppgifter som måste lösas nu, helst igår. Det är en till omorganisation som ska kännas in. Kollegor som är inriktade på att fixa lösningar, men de är på samma stressnivå som jag. Tyvärr är det inte det den mest optimala situation. Vi är alla under press, jag ser att förmågan att…
En dag som jag bara vill ska passera, det är det här med Mors Dag som skapar så många tunga och värkande extra tankar. Jag vet att jag inte är ensam, det finns fler därute som saknar, sörjer och kämpar med smärtan. Många livsöden som är oerhört svåra och svåra att ta in, men de flesta av just mina tankar finns hos de mammor som sörjer barn. Stannar på kyrkogården, att vara där som mamma, på Mors dag. Svårt att…
I början av maj är det vackert på Kinnekulle. Uppe på kullen, på heden, där blommar backsippor, tusenskönor i massor, gullvivor och skogsviol. Mycket vår och än så länge hinner jag med att se vad som händer i naturen, om någon vecka är det så mycket mer , allt exploderar på samma gång. Jag är på besök på kullen, tillsammans med en vän. Vi vandrar en runda , det är det här med talking by walking. Det liksom gör inget…
Nu fyller Lillebror 29 år, snart är han äldre än sin storebror. Svårt att ta in, svårt att förhålla mig till tankarna. Mathias blir bara yngre, för alltid 29 år och 3 månader. Att Mathias som var så levande inte blir äldre än 29 år, det är tankar som gör ont.Han står liksom kvar där på Henriksdalsberget, ständigt 29 år, och vi andra fortsätter framåt. Han står kvar där som en bild i mitt minne med allt sitt engagemang, alla ideer…
Det är fint våder, naturen börjar vakna upp på riktigt, ledig från jobbet några dagar , men fira påsk nej så blir det inte. Helgen är inte den helg den brukade vara. Dessa storhelger är det extra jobbigt med en tung sorg i hjärtat . Svårt är det mest varje dag, men storhelger är förknippade med familj, den nära familjen. Inte så att vi alltid träffades under påskhelgen, men nog var det en nära kontakt, uppdateringar på alla mer eller…