Ja så var det födelsedagskalas. Lillgossen var nöjd när det dukades för födelsedagsmiddag och dessutom tårta så som han hade önskat. Födelsedagsbarnet tyckte dock att väntan på den ljust gröna prinstårtan med tre ljus kändes lite lång. Lillflickan som snart ska fylla ett, förstår inte riktig att det är just henne han väntar på. Hon har ännu inte förstått att det finns någonting mer, att det är födelsedag, att födelsedag betyder tårta. Hon får också smaka, hon gillar det. Lillgossen pratar och berättar, snart är han mätt och belåten. Dagen går mot kväll, födelsedagar tar också slut. Innan pyjamasarna är på så visar lillflickan att hon faktiskt kan resa sig upp och stå på alldeles egen hand, för första gången. Med bra balans. Nya färdigheter, för första gången, på lillgossens födelsedag.

En fin avslutning på veckan, att få vara med när ljusen blåses ut, att få se lyckan i barnögonen, förväntan över att stunden är där. Få höra funderingarna som finns hos en liten gosse som precis blivit tre.

Födelsedag och sorg. Så totala motsatser och lika olika känslosamt. Födelsedagen är fin, en fin liten människa som har hela livet framför sig. Samtidigt är dagen kantad med sorg. Saknar Mathias, saknar allas vårt liv tillsammans. Mathiassaknaden blir inte mindre. Inte lättare. Inte mer begriplig.

Tänder ljus när jag kommer hem, orken tar slut, tårarna rinner.
Det blir mörkt, så mörkt.

Även mörka nätter fylls med en ny dag.