Det finns vänner i nöden, det är verkligen så. Under den tiden som gått sedan Mathias tog sitt liv så har så många vänner visat sitt stöd.
I helgen bjöd vänner på våfflor i vårsolen, förutom våfflor så delades det ut varma och stöttande kramar.
Fler goda vänner kom på fredagskaffe, de hade med sig både tårta, kramar och djupa tankar.
Det finns inga ord, det finns inget att säga, men med en kram och tystnad så är det som det är, sorgen är med, allt är förändrat, saknaden gör så ont. Sorgen är här för att stanna.

En dag i slutet av mars ska vi gå till kyrkogården, för att välja begravningsplats till Mathias, allt är så fel.
Det har snöat under natten. Storasyster och lillgossen är med, vi går tillsammans upp mot skogskanten, där under träden finns en fin plats. Jag bär lillgossen på armen, han pekar och pratar på sitt språk.  Vi ska bestämma vart Mathias, min son, lillgossens morbror, ska få vila, vart vi ska gå för att sakna, minnas och sörja. Lillgossen kommer inte ens att veta vem Mathias är, inga minnen kommer han att ha, han var bara 11 månader när Mathias tog sitt liv.
Mathias får vila under träden nära berget, han kommer att höra vindens sus i träden under alla årstider, han kommer att höra fåglarna när de sjunger om våren. I skogsdungen ovanför kommer fågelföräldrarna att mata och sköta sina ungar, samma omtanke om sina små som vi försökte ha omtanke om dig, men vi tappade dig när du behövde oss som mest.
En tung dag och med tunga steg och med tårar som rinner nerför kinderna lämnar vi kyrkogården. Talgoxarna har börjat sjunga trots att snön täcker marken. Den här dagen så som så många andra orkade jag bara ta minut för minut. Så älskad, så saknad.
Lyckades fixa lite mat så att vi får en stund tillsammans innan storasyster och lillgossen åker mot sitt hem igen. Jag lägger mig i soffan, katten spinner jämte mig, vi tänker på Mathias. I en stund blir han så levande i mina tankar. Sen kommer jag ihåg. Mathias är död och kommer aldrig mer tillbaka, jag fortsätter repetera för mig själv. Aldrig tillbaka.

Jag måste klara att stå ut.