Lillebror bor norr om polcirkeln. Längtan till fjäll, skidor, natur och klättring var anledningen till den lokaliseringen. Fint att kunna kombinera jobb med fritidsintressen. I Narvik finns sjukhus och berg. Många mer berg finns runtomkring staden. Inom en timmas bilfärd runt Narvik finns upp mot 100 fjälltoppar att besöka. Det finns så många fjäll att åka utför och klättra uppför.

Under en långledighet tog lillebror sikte på Lofoten. Det var dags för tälttur. Tältet som fanns i packningen är Mathias. Tältet har Mathias fått i byte mot ett par träskidor, ett byte som gjordes med Ola Skinnarmo. Mathias hade en idé om att tillverka skidor med material som är bra ur ett miljö och hållbarhetsperspektiv. En idé som bara är så mycket Mathias, det är så mycket han. Ola Skinnarmo gillade idén, och ville gärna ha ett par, så det blev ett byte och båda var nöjda. Träskidor och Sustainable solutions är en av Mathias alla historier och den ska få ett eget inlägg så småningom.

Nu är lillebror på utflykt i landet under blå himmel, för så är det väl i Norge. Lillebror har i alla fall lyckats pricka in fina försommardagar för fina naturupplevelser.Vi alla vet att Mathias var för återbruk, second hand och att saker var till för att användas. Det är anledningen till att tältet nu bor med lillebror, det ska användas. Det är fina dagar men känslorna kommer. Lillebror tyngs av saknad. Tältet är Mathias.
Tanken från Lillebror var att ta med tältet, uppleva utekänslan, precis så som Mathias gjorde och ville att alla skulle göra. Väl på lägerplatsen och med tältet uppsatt så kommer känslorna, men de är tunga, allt är fel, det känns som om lillebror stulit tältet, det är Mathias tält. Mathias skulle varit där och hade varit där om inte döden kommit, Mathias skulle visat hur man riggar tältet på snabbast sätt, visat hur man kokat kaffe, täljt späntstickor med sin Mathiastillverkade kniv, tändstål är för klenisar. Lillebror vet att Mathias skulle ha varit där. Det var ju nu det skulle börja. Livet i Norge. Uteutbildningen med storebror som färdledare.

Tältnätterna går mot sitt slut för den här gången. Väl hemma igen och med lite eftertanke så vet lillebror att tältet kommer att få följa med igen, Mathias ville att saker skulle användas.
Många turer väntar och tältet kommer att vara med i packningen, det är att vårda Mathias visioner, uteliv och återanvändning. Det hade han gillat.

Jag har saker som är Mathias. Jag har saker som jag har fått av Mathias. Det finns ägodelar här i mitt hus som tillhör och ägs av Mathias. Ägodelar som verkligen är så mycket Mathias, jag har inte kraft till att tänka på att de finns i mitt hus, än mindre närma mig dem.
Det innebär en psykisk fara.
Jag har gjort valet att behålla dem, behålla dem och låta dem vara nerpackade i kartonger. Vissa ägodelar betydde så mycket för Mathias så att lämna bort dem var ännu mera omöjligt.
Jag vet om att jag gjorde valet, jag vet att jag undviker kartongerna, jag vet att jag inte klarar av att ta fram dem, för just nu klarar jag inte att hantera saknaden av Mathias.
Men kartongerna får stå där, på sikt tror jag att ägodelarna kan ge mig fina minnena och vara betydelsefulla för att känna en närhet till Mathias. Men inte just nu.

Jag tror att Lillebror och jag ska titta i kartongerna tillsammans, men det får ta sin tid. Den tid vi behöver innan vi är där.

Mathias , jag älskar dig så innerligt.
Det gör så ont. Kärleken är så stark.