Det finns vänner i nöden, det är verkligen så. Under den tiden som gått sedan Mathias tog sitt liv så har så många vänner visat sitt stöd. I helgen bjöd vänner på våfflor i vårsolen, förutom våfflor så delades det ut varma och stöttande kramar. Fler goda vänner kom på fredagskaffe, de hade med sig både tårta, kramar och djupa tankar. Det finns inga ord, det finns inget att säga, men med en kram och tystnad så är det som det är, sorgen är med,…
Överallt, vart jag än är så finns minnen av Mathias. Jag vårstädar lite här hemma i trädgården, då hittar jag en mast, den var till träsnipan. Träsnipan var ett av många räddningsprojekt som landade i vår trädgård. Den låg där några år, blev aldrig sjösatt, tidplanen höll inte. Lillebror kommenterade Mathias förmåga att involvera andra i sina projekt, det var alltid så att Mathias lyckades få någon eller några i familjen att bli delaktiga utan att vi ens fattat att vi hamnat mitt i…
I dag har april vädret varit varmt + 15 grader. Gick sakta på grusvägen för att finna vårtecken. En skogsödla fick bråttom och kilade in under stenarna, snoken låg och solade i det varma gräset. Alla djur och människor vill vara i solen och få värme, liksom suga i sig den härliga solvärmen. Sädesärlan hade också hittat en solvarm glänta. Återigen kommer bilder av Mathias fram. Mathias du älskade våren, varför stannande du inte här? Precis som sädesärlan hittade du…
En fin dag idag. Stararna sjunger och vinden har lagt sig, inget sus i trädtopparna, bara stilla. Jag stannar vid kyrkogården, har handlat penséer, djupblå , för att plantera vid graven. De påminner om havet. När jag stannar där så blir allt så absurt igen, galet fel. Här är jag vid kyrkogården, hur blev det så här? Kyrkogård, Mathias var mitt i livet, jag levde också mitt liv, det som jag aldrig får tillbaka. Jag levde ett liv där kyrkogården…
Försökte gömma mig i skogen idag, kanske kanske kunde det gå att fly från sorgsenheten och meningslösheten en stund. Det blev inte riktigt så, men att se storlommen komma simmande runt udden vid sjön och lyssna på grodornas spel sänker Mathias bruset för en minut. Karin och jag sökte oss till skogen, vi ville vara där ensamma och bara vara, tänka, drömma, förstå. Det är så stort att få ha en vän som finns vid min sida och delar både tystnad och…
I livet finns ingen rättvisa, det vet jag nu. Mathias var så levande, hur kunde sjukdomen bli så svår? Mathias hade många skyddsnät, vänner, familj. Så många som gjorde allt och skulle gjort så mycket mer för att hjälpa. Inget räckte till. Men sjukdomen kan drabba vem som helst. Utåt sett kan livet se väldigt bra ut. Den drabbar fattig som rik, där gör den ingen skillnad. Den kan ofta drabba omtänksamma, omtyckta, positiva, engagerade människor, det har jag också läst om nu….
Jag vill inte möta en ny dag, jag vill inte leva i det här andra livet utan Mathias. Jag vill bara stanna tiden och sen ska allt som gör så ont och är så smärtsamt bara ha suddats bort. Ett självmord sätter sådana spår i andra människors liv som jag faktikt inte tror att någon annan död gör. Det känns så djupt därinne, det går inte att värja sig från den smärtan , inte ens för en minut. Vi går en…
Idag är det 3 månader sedan Mathias tog sitt liv. 3 månader sedan min älskade son som var värd ett så långt liv, avslutade sin stund på jorden. Vad var det jag borde ha förstått? Vad var det jag missade? Vad var det vi alla missade? Aldrig, aldrig kunde jag förstå att Mathias var så sjuk. Med den energin han hade i sina aktiviteter och engagemanget i sina medmänniskor som jag upplevde att Mathias hade ända till sista dagen, hur kunde han då…
Så var de här dagarna till ända, de dagar då Lillebror varit på västkusten. För mig har det varit tunga men också fina dagar . Vi har besökt Mathias grav vid ett flertal tillfällen, även tillsammans med Lillebror. Vi återkommer hela tiden till att allt är så fel. Det blir så påtagligt och så oerhört smärtsamt när familjen träffas och det saknas en familjemedlem. Vi ,en helt vanlig familj hamnar i ett trauma, det att Mathias bara försvann ur våra liv. Vi måste…
Igår var det söndag igen. Söndagar blir en dag då jag stannar upp, räknar veckorna sen Mathias tog sitt liv. Nu har det gått 12 ofattbara veckor utan att Mathias har varit med. Jag tror aldrig att jag kan lära mig att leva med sorgen, jag saknar de glada tillropen, sms uppdateringar och telefonsamtal. Mathias levde sitt liv i ett högt tempo , men även i det tempot högg han telefonen och ringde för att bara snabbt berätta vad som…