Det är som ett litet äventyr det här med att resa med tåg, iallafall långa resor. Nu reste vi norröver, Malmbanan, eller Ofotenbanen, som den heter i Norge. Vi åkte alltså till Narvik. Om vi hade tagit samma sträcka söderut, hade vi hamnat i Milano. Det kan vara en kunskap att dela med sig, 24 timmar på tåg , så är man i Milano. Inte omöjligt att resa med tåg i Europa heller, det gäller att planera sin tid. Jag…
Mathias har varit död i nästan 17 månader, snart i ett och ett halvt år. Ibland tror jag inte att det kan vara så, det kan inte vara så att Mathias är borta. Men den brutala verkligheten tar tag , jag blir återigen medveten om att det är precis så det är. Medvetenheten gör så ont, det gör så outhärdligt ont. Fysiskt ont, psykiskt ont. Går inte att beskriva hur ont, går inte att förstå. Har svårt med livet, jag…
Hemma igen efter en 10 dagar lång bortavistelse. Min vän Karin och jag reste till Lillebror. Det blev med tåg. En låååång tågresa till landet västerut. Nu bor ju Lillebror långt norrut också, så resan gick genom hela Sverige för att komma till grannlandet. Närmare bestämt till Troms fylke, Norges näst nordligaste fylke. I detta nordliga fylke är dagarna är långa nu. Midnattssol, dagarna tar aldrig slut. Så fint att få träffa Lillebror, att få den tiden, att bara vara. Han…
Så pågår livet. Dagen den 14 har passerat ännu en gång. 16 månader sedan Mathias tog sitt liv. Dagen den 14 framkallar en ångest hos mig, en ångest över att jag inte förstod. Att jag kunde gjort något, tanken finns alltid där, att jag kunde ha räddat Mathias. Om han inte tagit sitt liv i den stunden så hade han varit här nu, det är så jag tänker. Men hade det verkligen varit så. Dock är det så vi landar…
Korta ögonblick kan jag tro att allt är som vanligt, att Mathias finns där, att han kommer till landet. Det är snart sommar, då kommer han. Det var länge sedan vi sågs , men snart är det semestertider och då ska vi ses. Snart ringer han. Nej, just det, han är ju död. Slagen som kommer är obönhörliga, kraften i dem får mig att tappa andan. Ramlar ner som i ett slukhål, det finns inte någonting att hålla sig i.Påminnelsen…
Att livet ger och tar, det vet vi alla. Att livet är svårt är inte heller någonting nytt. Man kan också komma över mycket, men hur kommer man över att ens barn dör? En mening jag upprepar: Jag tar en dag i taget. Men börjar nu samtidigt undra hur många ”en dag i taget” ska jag orka? En ny dag på temat att ta en dag i taget. Valborgsmässoafton, har inte tänkt på att det är en afton idag men…
Vandringsbloggen, en blogg jag hamnade på av en händelse. Utslitna skor behövde bytas till nya, sökningen startade och i mitt sökande efter bra och prisvärt alternativ, såg jag rubriken Vandringsbloggen. Jag har noterat den här bloggen tidigare och tänkt att läsa mer, då sidan ser inbjudande ut, den lockar fram nyfikenheten. Men nu, var det något annat som drog blicken dit, rubriken ” Vår älskade Angeliqa” stämde inte med det jag förväntat mig, scrollar ner och läser vidare – Det…
Skärtorsdagsmorgon, stiger upp och går igenom huset. Lillebror kom igår kväll, fint när han är hemma i huset, sover ännu. Jag vill spara på ögonblicket, vill stanna i stunden. En djup känsla att smyga runt barfota, värmen kom igår, 17 C varmt, det är snabba kast mellan vinter och vår. Värmen finns kvar i huset. Ljuset utifrån söker sig in genom fönstren. Strax efter soluppgång. Brygger kannan med kaffe, svart kaffe, redo för gemensamhetsfrukost. Väntar på att Lillebror också ska…
Ännu en månad tillända. Den 14:e igen. 15 månader. 455 dagar. Månader, veckor, dagar har gått sedan Mathias tog sitt liv. År på landet idag, det är lite vårstädning på gång. Lillebror ska komma söderöver och tillbringa påskhelgen på landet med sina vänner. Känns fint att kunna fixa och pyssla lite inför deras landetvistelse. I närheten av landet finns väldigt bra klätterleder. Då ligger landet strategiskt till, klättring på dagen och samvaro med matlagning på kvällen. Tar paus i vårstädningen…
Vänskap är lätt när livet flyter på. Det är när det stormar som vänskap sätts på prov. Mathias blev sjuk, han uttryckte att han inte mådde bra. Jag vet att hans vänner var där, vid hans sida, lyssnade, stöttade, hjälpte och pratade. De var där, de var närvarande, med Mathias, med sin enastående fina vänskap.Vännerna finns fortfarande där. Vännerna som har sin egna delar av Mathias, och alla är de delar av honom . Och jag pratade med en av…