Försöker lura bort tankarna, längtan och saknaden efter Mathias för en stund och antog erbjudandena om att vara barnpassare  och hästpassare. Det är lite olika tyngd på åtagandena, men jag har praktiserat i bägge uppdragen så det bör fixa sig. Båda uppdragen kräver ett visst mått av koncentration så jag försöker lägga Mathias på en annan våglängd, kanske kan det tillhöra bruset för en stund.
Hästarna går ute dygnet runt, maten finns serverad 24/7, men vatten ska ordnas och så en check av att de är hela och rena, lagom rena får tilläggas. Det är fint när vi kan hjälpas åt med hästskötseln när någon är bortrest. Den här gången går hjälpen till en stallkompis som ger mig tid när jag är djupt nere under ytan, så jag vill så gärna hjälpa henne när jag kan.

Lillgossen anländer full av energi och upptäckarlust. Vi tillbringar en stund i trädgården och snackar lite med hönsen. Hönsen blev snabbt lite väl nyfikna vilket utlöste viss förtvivlan hos lillgossen, sen inser jag att hönsen är nästan lika stora som lillgossen när de sträcker på sig, så det är klart att vi får backa ut ur gården. Vi hämtar äggen istället. Sen ska nya färdigheter förmedlas , som hur vargen låter, hur ugglan låter , det är bra att jag får öva grundligt.

För att använda ett typiskt Mathias uttryck, jag roddade denna dagen fint.

Den här dagen gick, den också, de gör det dagarna, jag lever det här livet genom att möta en dag i taget.
Det tar så mycket kraft att sakna Mathias och det gör mig så trött och sliten, men det är inte den sortens tröttheten som gör att jag sover gott.
Mathias har varit död i 18 veckor idag, det är söndag igen.