På landet är det lugnt. Det fanns stunder i mitt förra liv när jag längtade efter en stund av vila, lugn och reflektion. Det känns som om det var i en annan tid, en annan värld.
Nu är det lugnt , men det lugnet är av en helt annan sort, det är sorgen, saknaden och tröttheten. Ett sorgetäcke som ligger tungt över hela min tillvaro.

Lillebror har lämnat staden norr om polcirkeln för några veckors semester och gör ett besök på västkusten. Hans aktiviteslista är lång, men en punkt började vi förbereda redan för några månader sedan. Då, i planerings fasen trodde jag, hoppades jag, att min känsla av att vara en skadeskjuten fågel, på något sätt skulle ha mildrats lite, inte riktigt lika sårig. Men såren är fortfarande öppna. De blöder, ¨går planen att genomföra. Planen vi gjorde var att bjuda in nära vänner med familjer till skärgårdshuset för att uppmärksamma de utbildningar som blivit avslutade under året. Det är så mycket kunskap de unga vuxana nu besitter så det måste så klart uppmärksammas.
När dagen för sammankomsten kommer så blåser det storm på västkusten. Efter månader av sol och värme kommer nu sensommarens första storm. Trädgården är solblekt. De redan höstfärgade löven regnar ner över gården. Träden böjer sig för vinden, flaggstången ser ut som den ska brista.
Vännerna anländer, möter stormvindarna och vi får flytta inomhus. Väl i säkerhet, liksom bara fortsätter allt prat och alla hakar på i diskussionerna, det märks att det är gamla vänner , samvaron känns så fin.

Jag kämpar mig fram genom dagen. Alla är glada och vännernas bekanta och varma röster fyller hela huset.  De unga vuxna har varit med i varandras liv sedan de släpptes ut från BB. Båtfärder, makrillfiske, andra upptåg är minnen från soliga sommardagar. Saknaden av Mathias är som ett tyst skrik, det följer oss genom dagen.

Vi tar oss igenom menyn och kommer till efterrätten. Björnbär med glass. De tillfällen det går att bjuda alla gäster på färska björnbär är få. Sommaren har tlllverkat mycket björnbär, så mycket att skålarna är fulla. Det finnns numer små barn också i samlingen. Mathias hann träffa dem och de alla gillade björnbär lika väldigt mycket.

En träff på västkusten innefattar också bad. Det var många av gästerna som badade i Gullmarn denna stormdag när vågorna slog in mot berghällarna och skummet yrde. Det var ett halvt äventyr att ta sig ut i vågorna och ett halvt att ta sig upp på land igen. Mathias hade gillat det.

Jag vet att Mathias hade gillat hela den här dagen. Familjerna som samlats, mat och skratt, björnbär, stormbad.

Jag klarade dagen, den här dagen som staplade minnen på minnen. Dessa minnen som i mitt förra liv gav energi när jag tänkte tillbaka på lyckliga sommardagar, minnen att minnas, minnen som nu gör så ont, så ont.

Allt, alla stunder på den här dagen  strör mer och mer  salt i såren, Mathias tog sitt liv två dagar efter det att Lillebror tog sin examen, minnenna blir olidliga. Poliserna och deras budskap kastas upp framför mig. Jag kan inte värja mig.

Alla ljusa minnen har blivit så mörka.
Älskade Mathias, jag släpper dig aldrig ur mitt hjärta.