Din födelsedag igen.
Samma sorg, samma undran – varför?

Mathias födelsedag har passerat, hans femte födelsedag när han själv inte var med. Ytterligare en födelsedag när huvudpersonen för dagen inte finns med i den värld vi andra just nu lever i. Det är en skakig tillvaro. Att övervinna och överleva aldrigheten. Att ta mig igenom dagen, ja, den dagen nådde också sitt slut. På något sätt gör den det.

September denna vackra höstmånad. Jag såg den som vacker en gång. Klara dagar med klar luft och i slutet på månaden Mathias födelsedag. Det är en spänning som byggs upp under september, Mathias födelsedag på månadens sista dag. Att få gratulera honom, höra vilka mer eller mindre busiga aktiviteter som var på gång. En dag som denna skulle vi skrattat tillsammans, diskuterat och argumenterat, känt engagemanget och närvaron i alla samtal. På samma sätt som vi gjorde den dagen när vi försökte oss på att fixa selfies. Resultatet fick dåligt betyg, ibland lyckas man liksom inte. Men dagsvandringen i Nackareservatet var en tillsammansvandring som jag alltid kommer att minnas. Som vanligt full av diskussioner och lärande. En dag som jag kanske borde förstått att samtalen skulle haft en djupare dimension.
Nästan på dagen 2 månader senare blev mörkret outhärdligt och Mathias fann ingen annan utväg. Han tog sitt liv.
Saknaden är mödosam och smärtsam. Mathias födelsedag är en ytterligare en dag av alla andra dagar utan Mathias.
Jag går till Mathias grav. Där är det stilla.

Storasyster med familj ordnar och fixar och lagar mat, så att vi kan mötas. Mathias ljusstake, ett av hans loppisfynd, står mitt på bordet. Hans frånvaro fyller atmosfären i köket.

Mitt hjärta gick sönder den dagen. Den dagen i januari 2018. Ett sörjande hjärta skapar en smärta, en psykisk smärta, den kan liknas vid en långsam tortyr. Jag kan inte fly från det.
Saknaden och smärtan blir inte mindre med tiden. All den skulden jag kände och fortfarande känner, trodde jag inte skulle gå att överleva. Att mitt barn som jag älskar och har givit livet, inte orkar fullfölja det, utan möter mörkret. Saknaden växer. Det tar kraft att behålla alla minnen, det kommer inga nya och de gamla får inte försvinna.
Det finns de som minns.

Den outhärdliga sorgen. Sorgen efter Mathias.

Älskar dig Saknar dig oändligt Mathias.
/Din mamma