En sådan här dag igen. Jag saknar Mathias. En sådan dag. Tänker , tänker. Tänker på Mathias, på hans lidande. Hur han kunde utstråla sådan värme och må så dåligt. Så ofattbart dåligt. Så är jag där igen, tänker på hur vi var i Göteborgs Universitets aula, den där kalla januarikvällen, den fredagen den 12 januari. Aulan var fylld av mammor och pappor till de läkarstudenter som ska ha sin avslutning. Stolt är jag förståss när lillebror får ta emot…
Resan till norra Norge har varit planerad ett tag och nu var det dags. Min andra resa till Narvik i mitt andra liv, det liv som blev, efter det att Mathias tog sitt liv. Inkvartering i lillebrors lägenhet. Han har bytt lägenhet sen sist, nu till en som är större och ljusare. Det blir också en helt annan mysfaktor när köket är välplanerat och med diskmaskin, en viktig detalj. Och så braskamin. Ett flott ställe och att få komma och bo där var…
Datumet 30 september var och är en dag fylld av kärlek. Det kommer den att vara varje år i hela mitt liv. Idag för 30 år sedan startade vi vår livssaga. Mathias och min. Mathias hade bråttom till världen, han hade sedan allt för bråttom att lämna den. Hans liv blev kort, hans saga fick inget fint slut. Den slutade i en tragedi. Mitt fina lilla älskade höstbarn. Jag längtade så. Jag var 29 år när Mathias föddes, lika gammal…
Jag ser ut som vanligt, men jag är inte jag. Jag var en helt vanlig trebarnsmamma, men nu har jag förlorat något av det värdefullaste jag hade. Hur lär jag mig att leva med det? Väckarklockan ringer som vanligt, jag är redan vaken. Mina tankar är hos Mathias. Åker till jobbet, lyckades vara koncentrerad en stund i en diskussion, kanske till och med engagerd. Det som i mitt tidigare liv var självklart, tar nu så mycket kraft och energi. Jag måste anstränga…
Mathias har varit död i 8 månader. Det är lördagsmorgon igen, det har varit några sådan sedan den 14 januari. Ibland på lördagar hade Mathias och jag frukostscype, om vi ringde varandra var lite beroende på det berodde på hur sen fredagskvällen hade blivit samt hur många öl som hade halkat ner. Skallebank eller inte. Vissa lördagsmorgnar startade jobbet i hamnen så tidigt att övrig aktivitet fick läggas åt sidan. Hursomhelst så är lördagsmorgonen starten på helgen och det var…
14 september, 8 månader sedan Mathias tog sitt liv. Det svarta hål som bosatte sig i min kropp den dagen som Mathias dog, det fortsätter växa. Jag blev en annan. Jag tycker världen är färglös. Söker efter mening, men orkeslösheten vinner. Regnet har nått västkusten, jag tog på mig regnkläder och gick ner mot havet. Min regnjacka, den får vara som ett skydd mot världen. Jag sätter mig på vid stranden och fokuserar på vågorna och dess väg in mot land. De…
Att tiden överhuvudtaget har fortsatt att gå sedan den söndagen i januari. Saknaden efter Mathias har varit så intensiv i veckan som gått, i allt jag gör och ser finns minnen. En vän och jag packade ner det vi behövde för ett besök på landet. Planerade för en lördagslångpromenad, att regnkläderna var med kollades en extra gång. Fixade havskräftor och vin. Det blev fredagskväll med mycket prat. En fin vän. På lördagsmorgonen sken solen från en klarblå himmel, vi öppnar dörren och släpper in…
Ny vecka med en tung start. Jag har saknat Mathias många månader nu, inne på tredje årstiden utan Mathias. Att det bara är början på min livslånga saknad och bara början på mitt andra liv, de tankarna försöker jag ständigt mota bort. Jag vet att det här livet är ett svårt liv. Nu jobbar jag 50% och har gjort så ett tag. Det är mycket intryck, mycket att sortera upp, strukturera och komma ihåg. Jag får anstränga mig så mycket för att försöka hålla…
September månad, skön höstluft och en stilla dag. Stallkompisen och jag har bestämt oss för att ta med hästarna på långritt i skogen . Vi packar bilarna och putsar hästarna. Plockar fram träns, sadel, benskydd. Benskydd, då skär en kniv in i mitt hjärta. Benskydden har jag inte använt sedan den 14 januri. Då var de nya och jag skulle prova dem på Deily, red ett dressyrpass på förmiddagen. Åkte hem och ringde Mathias. Det hade vi bestämt dagen innan, vi…
Björnbär, snår och taggar, terapi. Jag har tagit mig ut mot havet, till det ställe där björnbärssnåren täcker sluttningen, ett fint söderläge. Samsas med kossorna om de sista bären. Kossorn gillar björnbär, det gjorde Mathias och det gör lillgossen, så jag har fint sällskap. De ser faktiskt väldigt kloka ut och ögonen, det är de finaste ögon jag sett. Undrar om de känner vad jag känner. Det ser ut som om de förstår. Buskarna har producerat så mycket bär i sommar. Nu är det inte så…