Det är tungt att gå till graven
Att gå till sitt älskade barns grav gör så obeskrivligt ont. Men det gör alltid lika ont. Jag minns dig precis som den älskade son du var och du finns i mitt hjärta vareviga sekund.
Att gå till sitt älskade barns grav gör så obeskrivligt ont. Men det gör alltid lika ont. Jag minns dig precis som den älskade son du var och du finns i mitt hjärta vareviga sekund.
Trötthet och sorgsenhet, ledigt från jobbet några dagar för att försöka skaka av mig något av tröttheten. Att åka till stallet tidigt på morgonen, att bara få vara, ingen som dömer, bara tysthet, behöver inte prestera. Denna morgon blåser det på västkusten, mycket. Löven virvlar i luften, det ser ut som att småfåglarna kniper fast med sina små klor kring grenarna och åker med, ser ut att vara lite karusellaktigt. Några verkar ha glömt att det är höst, så de…
I all uppgivenhet och trötthet så finns inget alternativ, måste stiga upp på morgonen och jag gör det. Kämpar och kämpar igen och igen. Under hösten har tröttheten varit min ständiga följeslagare, det är den tröttheten som inte går att vila ifrån. Tröttheten som känns i hela kroppen och den finns där redan på morgonen. Det är som om verkligheten kommer kommer ikapp igen, att det återigen ältas och ältas, att det är så att Mathias inte finns med. Han finns…
För 16 år sedan hämtade vi en liten kolsvart kattunge. Denna lilla, lilla kattungen utvecklades till en bestämd liten kattfröken. Otämjbar. Men ack så charmig. En medlem i familjen.Men hon har inte riktigt varit sig lik ett tag, inte orkat busa och inte intresserad av mat på det sätt som hon alltid varit tidigare. Det blev besök hos veterinären i veckan och där kunde konstateras att hon var så sjuk och att ingenting kunde göras. Det fanns ingen återvändo, beslutet…
Det blev en ny dag, det blev en ny vecka. Fortsätter att förundras över hur tiden ändå tickar på. Jag tog ledigt från jobbet på födelsedagen. Det känns ändå som att jag klarar arbetsdagarna ganska så bra. Alla dagar är tunga, vissa dagar är ännu tyngre, så jag var ledig. Vill inte utmana med min irrationalitet, det är så mycket som ska hanteras med viss eftertanke just nu. Allt kan bli fel.Irrationalitet och panik, det är de känslor som alltför…
I 29 år fick vi ha varandra. Din 29 – årsdag firade du med dina vänner. Läser i min dagbok att jag ringde och gratulerade, så som det har varit de senaste åren. Fira fick vi gör när vi träffades. Du var så nöjd med födelsedagspresenten. Var på språng som vanligt, denna dag för att möta upp kompisarna på stan, utemat och firande. Men är jag nu tänker tillbaka, fanns det redan då en sorgsenhet i din röst. Jag vet…
Andra födelsedagen kommer närmare, den andra födelsedagen utan att födelsedagsbarnet är närvarande. 31 år skulle Mathias ha blivit, men han blir aldrig mer än 29. Lillebror fyller 29 nästa gång, han blir snart äldre än sin storebror. Tankarna är svåra att tänka, men ofrånkomliga, hur hade det varit om Mathias hade varit med, fått vara med i världen. Bli äldre tillsammans med Lillebror, göra de där vandringarna på fjälltopparna i grannlandet. Utmana klätterstigarna tillsammans, dricka den där toppölen. Busa med…
När man drabbas av en så stor förlust som att förlora ett älskat barn i suicid, då väcks tankar som iallafall jag aldrig hade tänkt i mitt förra liv. Mitt liv handlar om före och efter. Den 14 januari 2018.Det är mötet med dödens makt, som ger en insikt i alltings flyktighet, hur sårbart livet är men också vilka krafter jag inte visste att jag hade inombords. Att få kraften att fortsätta möta dagarna, det jag trodde var omöjligt. Men…
En fin morgon är det, solen skiner och det är stilla. Lika stilla är det på kyrkogården. Gräsmattorna är gröna, det mörkthöstgröna har färgat de tunna stråna. I morgonljuset kan jag se de fina daggdropparna i gräset, alla färger är så klara. En del av löven börjar skifta i gult. Jag går sakta upp mot Mathias grav. Det gör så ont, livet gör så ont, saknaden efter min son och vän gör så ont. Mathias grav.Jag får fortfarande svårt att…
Det är så mycket som är svårt att förstå. Att Mathias den dagen i den stunden inte orkade leva. Hur många gånger har jag tänkt att om han inte varit ensam just då, om han hade uthärdat den stunden, så hade han varit med i världen idag. Han hade ju så mycket han skulle göra. Han ville så gärna sätta ett avtryck. Han ville förändra. Han hade kommit fram till sitt delmål, utbildning klar, jobbade med miljöfrågor, börjat på sin…