1574 liv. 1574 det är antalet självmord 2018. Tänk om det varit 1573, om den 14 januari inte funnits, om det varit ett liv mindre som avlutats, tänk om Mathias klarat det mörka stunden, orkat fortsätta med livet. Tänk om ? Varför? Varför Mathias?
I slutet av veckan fick jag förmånen att åter igen få ett nytt möte med en av Mathias fina vänner. Att få träffas och prata om Mathias, minnas. Samtala om Mathias alla idéer, om hans energi, om hans kunskap och också om hans behov av snabb respons, otåligheten. Också om hur den energin liksom blev tonades ner under hösten, hans sista höst.Vi träffas på ett café. Caféet serverar ekologiska frallor och bullar. Kravcertifierat kaffe. Innergården på den gamla gården är lummig…
Sommaren går mot sitt slut. Semester dagarna har också tagit slut. Nu är det bara så att höstens arbete börjar , i år igen. Lillebror har varit på besök på Västkusten några dagar. Det blir intensivt när man träffas. Resan är lång och så mycket spontanitet är svårt att få in i de besöken. Komma förbi på en kopp kaffe funkar liksom inte. Nu var han iallafall i sommarhuset några dagar. Det är både fint och tungt. Tungt för att…
Sommaren förflyter, det är fina dagar på västkusten. Har varit ledig från jobbet några veckor, känns som en välbehövlig ledighet. Att vara på jobbet är krävande, att ständigt försöka trycka bort tankarna på Mathias, att ständigt söka efter ett nytt liv, ett liv att förhålla sig till. Tröttheten finns med för känslan är att jag är inte delaktig i det liv som alla andra rullar på i. Det gör mig stressad och trött. Jag är kvar utanför det där ekorrhjulet…
Sommarkväll i juli , timmen börjar bli sen, det skymmer utanför och det blir mörkt inomhus. En tid på dygnet när det är många tankar som passerar min soffa. Sommaren var Mathias tid, kanske hans bästa tid, visserligen gillade han vinter och vår, det var också äventyrens tid. Skidfärder, skridskor och så förstås kajakpaddlingen med start på våren. Men sommaren, den förtrollande fina tid som är nu, att han lämnade allt. En sådan vacker kväll och jag är fylld av…
18 månader sedan Mathias inte klarade av sin sjukdom.18 månader sedan sjukdomen blev så svår för honom att han inte orkade fortsätta i sitt liv. 18 månader. Ett ögonblick och ändå en evighet. 18 månader med sorg, saknad , ångest och skuld. Känslor som jag alltid bär med mig, vart jag än är, vart jag än går. Går gör jag mest, förflyttar mig mellan, jobb, trädgård, höns, lillgossen, odlingar, vänner och min häst. En utmaning är att vara stilla. I…
En vecka efter midsommar. Naturen är vacker, så många blommande blommor, så många flygande humlor. Dagarna är långa, mitt i sommaren. Men jag kan också se att alltefter det att veckorna passerar så saktar naturen ner, det går inte lika fort nu. Blommorna ger fortfarande mycket färg men att en del av gräset blommat över och att det redan börjar bli gulbrunt i dikeskanterna. Gräset förbereder sig för höst. Vemodet späs på , även att semestern inte börjat ännu, så…
Midsommar på sommarlandet. En fin tillvaro med goda vänner, båtutflykt med termos. Vädret var som det mest är här i Norden. Lite till och från på solinstrålningen. Tröjan får behållas på men regnkläderna kan få vara kvar på hyllan. Med dessa förberedelser kan sillen och jordgubbarna ätas utomhus. Det skaver. Det är ok att inte stråla bland sill, nypotatis, jordgubbar och midsommarblommor. Livet är i grunden förändrat, livet är som ett annat liv. Ett liv som är tungt, ett liv…
Jag saknar dig Mathias……. Tiden och livet går fort. Det är som att leva två liv samtidigt, att livet är så svårt, att sorgen och saknaden efter Mathias är så svår, samtidigt dubbelt, så märkligt med stunder som kan erbjuda så mycket fint. Vilket liv är verkligt, vad är vad. Ofta finns en overklighetskänsla, att inte riktigt vara med, att inte känna närvaro, att livet är avskalat. Det är det. På nätterna, vaknar,ofta, då ger sig känslan av total meningslöshet…
Det är som ett litet äventyr det här med att resa med tåg, iallafall långa resor. Nu reste vi norröver, Malmbanan, eller Ofotenbanen, som den heter i Norge. Vi åkte alltså till Narvik. Om vi hade tagit samma sträcka söderut, hade vi hamnat i Milano. Det kan vara en kunskap att dela med sig, 24 timmar på tåg , så är man i Milano. Inte omöjligt att resa med tåg i Europa heller, det gäller att planera sin tid. Jag…