På landet är det lugnt. Det fanns stunder i mitt förra liv när jag längtade efter en stund av vila, lugn och reflektion. Det känns som om det var i en annan tid, en annan värld. Nu är det lugnt , men det lugnet är av en helt annan sort, det är sorgen, saknaden och tröttheten. Ett sorgetäcke som ligger tungt över hela min tillvaro. Lillebror har lämnat staden norr om polcirkeln för några veckors semester och gör ett besök på…
Sommaren går mot sitt slut. I går var det 7 månader sedan Mathias sjukdom to hans liv. Hur är det möjligt? Jag försöker förstå det ofattbara, han är inte här. Mina tankar är långt bortom molnen. Där finns kanske en annan tillvaro. En plats för återförening. Jag älskar dig så, så älskad.
Går en promenad på landet. Fälten har övergått i gulbrunt. Stararna samlas i flockar. Regnet har kommit. Berghällarna håller kvar solvärmen. Hösten är på väg. Första sommaren utan Mathias är snart över. Jag gråter, jag tappar tid och rum. Jag är så trött, försöker minnas, minnet är borta. Svårt att sova. Kommer jag att orka? Allt är blekt och meningslöst. Sommarveckorna på landet har för mig förflutit i sorgens tecken. De lugna dagarna har jag försökt fylla med bak och…
Många soldagar har det blivit i sommar. Många båtturer, många koppar kaffe. Många tankar på Mathias, många. Många känslor av tomheten som blivit när Mathias är död. Det är så mycket i ett barn, det är en så stor del av livet. Att vara på landet och brottas med tomheten och tankarna kring det här livet är så tungt. En gång har jag varit och tittat på träkajaken, som förvaras i ladan. Den kajak som Mathias själv byggde, så mycket pyssel ,…
Det är det här med aldrighet, att det är på allvar, jag måste förstå, verklighetens värld öppnar sig. Mathias kommer aldrig mer att vara här. Morgonkaffet, på landet, det var en gemensamhetsstund. Mathias och jag uppskattade morgonkaffet på landet. En stund att få atmosfären att sjunka in. Ofta fick jag väcka honom när kaffet var klart och han kom ramlande nerför trappen. Jag kommer aldrig mer att få höra just de stegen på övervåningen, hur han satsade med siktet på kaffekoppen. Men på…
Vaknar på landet, himmelen är klarblå. Tankarna går till Mathias, som det är mest. Det är mycket man tar för givet, tills dess att livet vänder. Och det här livet har knockat mig så hårt. Vi packar badkläder och kikare, beger oss mot Kollandsö. Till vännernas sommarhus vid Vänerns strand. Ett härligt ställe, beläget bland lummiga lövträd och utsikt över sjön. När vi kommer är huset fullt av aktivitet, bullbak och lunchförberedelser. Lunch blir det vid stora köksbordet och sedan båtutflykt. Sjön ligger…
Nu har sommarflytten ut till landet ägt rum. Den känslan som brukar infinna sig när jag gör min sommarflytt är en känsla av sommarlugn, i år är det en känsla av en helt annan sort. Och det är starka känslor, sorgen är så tung. Det finns en så lång historia med sommarhuset, det finns så många berättelser, det finns så många Mathiasminnen. Det är så många fina, ljusa minnen förknippade med landet, och jag orkar inte närma mig dem. Det gör…
Sommar, tiden går, sorgen tär. Jag tänker mycket på Mathias. Det är så många platser, händelser som påminner om Mathias. Med Mathias så hände det också, om möjligt, lite mer om sommaren. Jag rasar ner i känslor av skuld, ångest och uppgivenhet. Jag lyckades inte få min son att möta livet så som det är, med upp och nergångar. Jag lyckades inte få Mathias att bli en vuxen man. Det är så att han blev sjuk , men att förstå och att få förnuftet att ta den förklaringen…
Det här livet är svårt. Jag försöker att orka, ständigt försöker jag. Att inte ge upp. Att söka efter ny mening. Jag måste ju gå vidare…… Mathias är död. Mathias har tagit sitt liv. Han finns inte hos oss. Verkligheten tränger sig in. Finns det kraft att stå ut och leva med det allra svåraste. Tankarna på Mathias liv följer mig, var det bra mörker, svart, ångest. Han lyckades dölja sina svårigheter så väl. Dölja bakom det glada ansiktet, dölja…
Så mycket kärlek, så mycket sorg. Ett älskat barn. Jag gav honom livet. Jag fick vara med honom genom åren, så många stunder, känslor, tankar som vi delade. Med sitt stora hjärta bjöd han in till närhet och delaktighet. Man han öppnade aldrig sitt innersta rum då hopplösheten och mörkret blev för svårt att övervinna. Det är något jag måste leva med i resten av mitt liv. Att jag som mamma ska få framtiden tillsammans med min son, se honom bli vuxen man,…