Åkte till havet för att försöka tina upp livet. Havet var blått idag, precis som himmelen. Är han där ? Styvmorsviolerna blommar och luften blir varm. Tänker på Mathias, vars liv tog slut. Mitt liv fortsätter, det gör det. Livet har drabbat mig, hårt, så hårt så jag kan inte förstå hur det är möjligt. Tankarna snurrar i mitt huvud, som lösa trådar, går ej att knyta ihop. Jag vilar mina ögon på havet, kan jag få vara en stund…
I helgen som gick var det dags för Vårrundan på Kinnekulle. Vårrundan är hantverks och konstutställningar öppna både lördag och söndag. Sofia Lind, Anna Pousette och Västkusten Watch (Karin och jag) hade utställningen tillsammans i Österplana gamla skola. Vi hade jobbat för att få ihop temat under hösten och nu var det dags. Karin har varit centralperson, planerat och hållit i alla kontakter. Anna och Sofia har varit med och presenterat sina konstverk, Karin tog hand om alla besökare och berättade om…
De fina vännerna i Stockholm fortsätter att bevara minnen av Mathias. En vän hörde av sig i vecka ang radioinslaget. Det radioinslaget när Mathias medverkade i Studio Ett direktsändning, i februari förra året. Han berättade om livscykelanalyser, det var en av uppgifterna han hade på sitt jobb. Då var allt på topp, 10 och en halv månad innan han tog sitt liv. Av någon märklig anledning är det programmet inte upplagt på SR Play, alla andra Studio Ett program finns…
Faller tillbaka ner igen, frågorna upprepar sig: Vad kunde jag gjort? Varför förstod jag inte? Vad skulle jag mer frågat? Varför? Varför? Om jag bara hade ….. jag går om och om igen igenom mina tankar kring de dagar vi var tillsammans vid jul och de telefonsamtal vi hade dina sista dagar i livet. Om jag bara hade frågat ….. jag kommer att få leva med mina frågor och funderingar, får lära mig att leva med dem, måste lära mig att…
Den tomhet som finns utan Mathias går ej att beskriva. Inga Mathias planer, tomheten ekar. Det är vid den här tiden vi brukar ta fram kalendrarna för att boka in tillsammansveckor på landet. Inget makrillfiske, inget plastbåtsbus med Mathias som kapten, aldrig mer. Det är svårt att besöka landet, det är så mycket Mathias. Så mycket av det som finns där är Mathias, han lyckades vara där det händer, om det inte hände så såg han till att det hände. Vi…
En mulen och blåsig dag i sista helgen i april gör vännerna och vi en utflykt till Hornborgasjön. Där är vi ensamma, inga tranor heller, jo, efter en liten stund ser vi 80-talet tranor som dröjer sig kvar på en kulle en lite bit ifrån platsen för trandansen. Hornborgasjön har så mycket annat än tranor att bjuda på. Efter det att tranorna dansat färdigt och fortsatt sin färd till häckningsplatserna så är det fint att traska runt i lövsumpmarkerna och…
I dag åkte jag in till stora staden, till storasyster och lillgossen. Det blev en stund med lek och pyssel. Lillgossen har precis börjat gå, så vi fortsatte att träna, oj vad vi tränade, 22 steg klarades av, men bara rakt fram, det ingår ingen sväng i det ännu. Får vi träna på nästa gång vi ses. När undervisningen ändå var på gång så tittade vi på fåglar, idag letade vi efter fiskmåsar. Det blev en tur ut till närmsta lilla…
I går var det lillebrors födelsedag och idag såg jag ladusvalorna för första gången i vår. Det känns inte så länge sedan som lillebror firade födelsedag förra gången, eller gör det? Förra födelsedagen levde Mathias och vi märkte inte något av hans ångest, inte minsta antydan. Jag läste i min dagbok att jag försäkerhets skull ringde och påminde om lillebrors dag, det är ju så lätt att glömma när det är så mycket vårpyssel i hamnen. Båten var i alla…
Det finns vänner i nöden, det är verkligen så. Under den tiden som gått sedan Mathias tog sitt liv så har så många vänner visat sitt stöd. I helgen bjöd vänner på våfflor i vårsolen, förutom våfflor så delades det ut varma och stöttande kramar. Fler goda vänner kom på fredagskaffe, de hade med sig både tårta, kramar och djupa tankar. Det finns inga ord, det finns inget att säga, men med en kram och tystnad så är det som det är, sorgen är med,…
Överallt, vart jag än är så finns minnen av Mathias. Jag vårstädar lite här hemma i trädgården, då hittar jag en mast, den var till träsnipan. Träsnipan var ett av många räddningsprojekt som landade i vår trädgård. Den låg där några år, blev aldrig sjösatt, tidplanen höll inte. Lillebror kommenterade Mathias förmåga att involvera andra i sina projekt, det var alltid så att Mathias lyckades få någon eller några i familjen att bli delaktiga utan att vi ens fattat att vi hamnat mitt i…