I dag har april vädret varit varmt + 15 grader. Gick sakta på grusvägen för att finna vårtecken. En skogsödla fick bråttom och kilade in under stenarna, snoken låg och solade i det varma gräset. Alla djur och människor vill vara i solen och få värme, liksom suga i sig den härliga solvärmen. Sädesärlan hade också hittat en solvarm glänta. Återigen kommer bilder av Mathias fram. Mathias du älskade våren, varför stannande du inte här? Precis som sädesärlan hittade du…
Mathias, du var så mycket, så mycket energi, så mycket kreativitet, så mycket intensitet, så mycket omtanke. Var det ett nödrop? Var det en svart svart hopplöshet? Ditt liv blev alldeles för kort. Jag kommer att älska dig i hela mitt liv.
En fin dag idag. Stararna sjunger och vinden har lagt sig, inget sus i trädtopparna, bara stilla. Jag stannar vid kyrkogården, har handlat penséer, djupblå , för att plantera vid graven. De påminner om havet. När jag stannar där så blir allt så absurt igen, galet fel. Här är jag vid kyrkogården, hur blev det så här? Kyrkogård, Mathias var mitt i livet, jag levde också mitt liv, det som jag aldrig får tillbaka. Jag levde ett liv där kyrkogården…
Försökte gömma mig i skogen idag, kanske kanske kunde det gå att fly från sorgsenheten och meningslösheten en stund. Det blev inte riktigt så, men att se storlommen komma simmande runt udden vid sjön och lyssna på grodornas spel sänker Mathias bruset för en minut. Karin och jag sökte oss till skogen, vi ville vara där ensamma och bara vara, tänka, drömma, förstå. Det är så stort att få ha en vän som finns vid min sida och delar både tystnad och…
I livet finns ingen rättvisa, det vet jag nu. Mathias var så levande, hur kunde sjukdomen bli så svår? Mathias hade många skyddsnät, vänner, familj. Så många som gjorde allt och skulle gjort så mycket mer för att hjälpa. Inget räckte till. Men sjukdomen kan drabba vem som helst. Utåt sett kan livet se väldigt bra ut. Den drabbar fattig som rik, där gör den ingen skillnad. Den kan ofta drabba omtänksamma, omtyckta, positiva, engagerade människor, det har jag också läst om nu….
Den största skräcken vi lever med är att förlora ett barn. Det är så obegripligt, det är inte så det ska vara i livet. Det blir fel mot livet självt och därför omöjligt att förstå. Så mycket kärlek det finns till våra barn, så mycket kärlek det fanns till Mathias, i Mathias, och så blev det tyst. Så mycket kärlek, så mycket sorg. Efter det att jag kommit hem från resan till staden norr om polcirkeln tar tröttheten över. Det går…
Jag vill inte möta en ny dag, jag vill inte leva i det här andra livet utan Mathias. Jag vill bara stanna tiden och sen ska allt som gör så ont och är så smärtsamt bara ha suddats bort. Ett självmord sätter sådana spår i andra människors liv som jag faktikt inte tror att någon annan död gör. Det känns så djupt därinne, det går inte att värja sig från den smärtan , inte ens för en minut. Vi går en…
Idag är det 3 månader sedan Mathias tog sitt liv. 3 månader sedan min älskade son som var värd ett så långt liv, avslutade sin stund på jorden. Vad var det jag borde ha förstått? Vad var det jag missade? Vad var det vi alla missade? Aldrig, aldrig kunde jag förstå att Mathias var så sjuk. Med den energin han hade i sina aktiviteter och engagemanget i sina medmänniskor som jag upplevde att Mathias hade ända till sista dagen, hur kunde han då…
Mina dagar kanske jag kan likna vid en berg och dalbana. Stunder finns när tankarna kan skingras för en stund, kaffe med en vän , promenad med kikaren för att försöka kolla in vårfåglarna, leka med storasysters lillgosse, men jag är hela tiden sänkt under ytan. Mathias ansikte med sitt härliga leende , fina gestalt och entusiasmerande blick finns med som ett brus, det är på en våglängd som inte går att skruva ner. Sen skruvas volymen upp, det är…
En dag fylld av sorg. Jag är så ledsen och saknar Mathias, det finns inga ord som beskriver hur det är att mista en son. Jag försöker så förtvivlat förstå att du inte är här. Jag älskar dig.