Hur gör man när grunden i ens liv raseras? När livet raseras av en förlust av min älskade Mathias, min son som alltid skulle finnas där. Jag kämpar med att möta en ny verklighet, att få rutiner i en kaotisk tid, när sorgen tar oändligt med kraft. Livet håller på, trots allt. Livet jag lämnade innehöll häst och stall, det var något jag använde mig av för att frikoppla från e-mail, telefonsamtal och möten. Stallet och hästen finns kvar, på något…
Den ofattbara stunden, när jag fick veta att det ofattbara hade hänt, den stunden blev lång. Hur är det bara möjligt att ta in någonting som så i grunden förändrar ens liv. Nu har det gått 4 månader och stunden dröjer sig kvar. För 4 månader så var det en dag när Lillebror gett sig av på resa mitt emellan examen och AT -tjänst. Storasyster med familj pustade ut efter examensfirandet. Det gjorde jag också, städade iordning efter firandet och…
Solen skiner och det är maj, för mig är det konstigt att dagarna kommer. Dagarna får gå och det blir till månader. Jag har svårt att vara med, tomheten är grå. Var är tiden sedan Mathias dog, allt sveps in som i ett dis. Att förlora ett barn, inga ord, det ekar tomt. Jag är med i tiden, på något märkligt sätt är jag med. Nästan fyra månader har gått sedan Mathias korta liv tog slut. Jag står, jag andas, jag…
Åkte till havet för att försöka tina upp livet. Havet var blått idag, precis som himmelen. Är han där ? Styvmorsviolerna blommar och luften blir varm. Tänker på Mathias, vars liv tog slut. Mitt liv fortsätter, det gör det. Livet har drabbat mig, hårt, så hårt så jag kan inte förstå hur det är möjligt. Tankarna snurrar i mitt huvud, som lösa trådar, går ej att knyta ihop. Jag vilar mina ögon på havet, kan jag få vara en stund…
I helgen som gick var det dags för Vårrundan på Kinnekulle. Vårrundan är hantverks och konstutställningar öppna både lördag och söndag. Sofia Lind, Anna Pousette och Västkusten Watch (Karin och jag) hade utställningen tillsammans i Österplana gamla skola. Vi hade jobbat för att få ihop temat under hösten och nu var det dags. Karin har varit centralperson, planerat och hållit i alla kontakter. Anna och Sofia har varit med och presenterat sina konstverk, Karin tog hand om alla besökare och berättade om…
De fina vännerna i Stockholm fortsätter att bevara minnen av Mathias. En vän hörde av sig i vecka ang radioinslaget. Det radioinslaget när Mathias medverkade i Studio Ett direktsändning, i februari förra året. Han berättade om livscykelanalyser, det var en av uppgifterna han hade på sitt jobb. Då var allt på topp, 10 och en halv månad innan han tog sitt liv. Av någon märklig anledning är det programmet inte upplagt på SR Play, alla andra Studio Ett program finns…
Faller tillbaka ner igen, frågorna upprepar sig: Vad kunde jag gjort? Varför förstod jag inte? Vad skulle jag mer frågat? Varför? Varför? Om jag bara hade ….. jag går om och om igen igenom mina tankar kring de dagar vi var tillsammans vid jul och de telefonsamtal vi hade dina sista dagar i livet. Om jag bara hade frågat ….. jag kommer att få leva med mina frågor och funderingar, får lära mig att leva med dem, måste lära mig att…
Den tomhet som finns utan Mathias går ej att beskriva. Inga Mathias planer, tomheten ekar. Det är vid den här tiden vi brukar ta fram kalendrarna för att boka in tillsammansveckor på landet. Inget makrillfiske, inget plastbåtsbus med Mathias som kapten, aldrig mer. Det är svårt att besöka landet, det är så mycket Mathias. Så mycket av det som finns där är Mathias, han lyckades vara där det händer, om det inte hände så såg han till att det hände. Vi…
En mulen och blåsig dag i sista helgen i april gör vännerna och vi en utflykt till Hornborgasjön. Där är vi ensamma, inga tranor heller, jo, efter en liten stund ser vi 80-talet tranor som dröjer sig kvar på en kulle en lite bit ifrån platsen för trandansen. Hornborgasjön har så mycket annat än tranor att bjuda på. Efter det att tranorna dansat färdigt och fortsatt sin färd till häckningsplatserna så är det fint att traska runt i lövsumpmarkerna och…
Mitt i vårmånaderna blev det promenad på Vänersnäs, jag har aldrig varit där tidigare, men det är en fin miljö, så är det. Promenaden gick vid Dättern, en avsnörd, grund vik i sydligaste delen av Vänern. Mycket lövträd, ek, al och betesmark. Grunda vikar där det trivs fåglar fanns det förståss, det är ofta ett inslag i promenaderna. Kossorna hade inte kommit ut på bete ännu, men vårfåglarna sjöng och svalörten blommade. Solen sken när vi lämnade parkeringen men vips så tornade molnen upp sig…